Inte lätt att vara katt!

Helt utmattad!

Man får ju inte vara ifred här på gården. Friare överallt och de fattar ju inte att det inte är någon idé liksom. Att jag, oavsett hur de kråmar sig, inte kommer att föra deras gener vidare. Inte hundens heller, även om jag tror att han uppvaktar mest för att få till ett race. Han vinner aldrig det racet för i stallet har jag en lucka in till foderkammaren som jag smiter in genom när han kommer farande. Smart så in i katten, om jag får säga det själv! Undrar om det inte var jag som var upphovskatt till den för om jag inte minns fel monterades den i dörren när jag slutade äta på bänken i stallet. Jag jamade och visade att matte skulle ge mig mat där inne i stället och tror också att jag måttade med tassen hur stor öppning hon behövde göra till mig. Ok, luckan kanske var hennes idé, men ingångshålet kom jag på att hon skulle göra.

Jäklar vilket liv det var i tisdags (*1 maj – mattes anmärkning). Man kunde ju tro att det var någon slags demonstration mot katter eller nåt, för det kom typ tusen hovar, tassar och fötter hit för att marschera och inte en enda kattass. De skrämde ju bort varenda kisse i sin närhet med sina gnägganden och frustranden. Jag lade mig högst upp på höbalarna och inväntade lugnet som tillslut spred sig när alla gav sig av med vagnar och picknickkorgar. Fattar inte vad de ska ut och marschera en sån fin och solig dag när man bara kan ligga och mysa, men de gör detta varje år oavsett väder.